Daniel Sjölin gjorde en suverän intervju med Öijer i SVT:s Babel. Man kan inte överskatta betydelsen av en bra intervjuare för att ett samtal ska bli lyckat. Öijer har väl aldrig varit så öppen och bekväm i en intervjusituation tidigare, enligt min uppfattning, och det beror naturligtvis mycket på den som intervjuar och väljer samtalets inriktning. Extra kul är att man kan se hela den oklippta versionen (43 minuter lång!) på Babels hemsida. På den här sidan på BrunoK.se har jag samlat alla Babel-videolänkar.
På Svart Som Silver-sidan finns nu en sammanställning av några av de recensioner av boken som publicerats i olika svenska dagstidningar. Jag har inte tagit med alla som skrivits, då många känns slarvigt skrivna; recensenter som inte ägnat boken mer än 10 min och som mest skriver rent allmänt om bilden av Öijer, och såna texter behöver vi inte ge utrymme för. Det tycker jag är tråkigt överlag inom recensionsbranschen, att det så ofta handlar mer om personen än om verket. Jag kanske skriver en egen "recension" nästa vecka, det vet jag inte. Men visst finns det mycket välskrivna recensioner av boken, samtliga som jag länkar till på Svart Som Silver-sidan, under rubriken Recensioner, är mycket välskrivna och läsvärda.
9 kommentarer:
Intressant. Jag tycker precis tvärt om.
Tyckte det kom väldigt lite väsentligt ur dom där 43 minuterna.
Tyckte Brunos citat från den Belgiske nobellpristagaren sa allt.
Intervjuaren var ständigt på jakt på nån absolut sanning, exakta svar på frågor som inte kan besvaras på det sättet.Typ vad är gud?
Brunos hållning till honom och hela intervjusituationen tycker jag bara följer hans linje som han hållit nu iom den nya diktsamlingen. En mer lättsam hållning.Även om han innan han svarar på nästa alla frågor suckar.
Han svarar på frågor som han fick för 20 år sen, på ett annat sätt nu.Inte lika kritiskt.
Så uppfattar jag det iaf.
Förövrigt så håller jag med om din syn på recensionerna. Den värsta var väl den av nån kvinna som skrev nåt i stil med "även om han är en posör, så säger han en del vettiga saker".
Varför får en sån människa recensera Bruno K Öijer.Vidrigt.
Jag har alltid tyckt att Daniel Sjölin är en mycket bra programledare/intervjuare. Briljant intervju.
Jag uppskattade intervjun. Jag brukar ofta hålla med Öijer i nästan allt han säger. Och jag tycker mycket om honom.
På en punkt skiljer sig våra meningar åt om jag förstår honom rätt. Det är när han beskriver eller antyder händelser som Göteborgskravallerna som vore det bra att trotsa det "sjuka" samhället o s v.
Jag har umgåtts en hel del i "frihetliga vänstern-kretsar" och vad jag bär med mig från den tiden är: De är ofta minst lika konforma, våldsfixerade, uteslutande, självuppskattande, ovilliga att förstå annat den den egna ståndpunkten o s v som de stalinister Öijer beskriver att han var tvungen att stångas mot under 70-talet. Helt enligt principen: "Den som kastar första stenen..." Lägg därtill att flera av de kravallande så k demonstranterna i Göteborg är/var maoister och stalinister o s v - inte bara anarkister och annat.
Eller har jag fel: Var verkligen sjuttiotalsvänstern ännu mer inskränkta än vad man är idag? Att de var många fler och hade mycket mer makt vet jag.
Min lilla kritik här är inte något "borgarsvins" hatkritik. Jag står starkt för de i samhället svagas rättigheter.
Har ni några kmmentarer? Jag är nyfiken.
M
Anonym: Det finns en väsentlig skillnad på den tidens vänster och dagens frihetliga vänster. Det är att dagens inte alls har det inflytande över allt som 70talsvänstern hade.Den frihetliga vänstern är en förhållandevis marginell rörelse.Som man egentligen inte märker av om man inte är den del av den till skilnnad mot dåtidens Det är egentligen det enda som behöver sägas.
Att Bruno sen håller ett försvarstal till Göteborgsdemonstranterna har nog mer att göra med att dom visade en avsky praktiskt mot det samhälle han avskyr.
Ja, men ponera att dagens frihetliga vänster vore lika stor som 70-talsvänstern var på sin tid. Hur skulle den förhålla sig till kulturen då? Den skulle också splittras i flera schatteringar: våldsamma och pacifistiska. Som det är nu häpnar jag över hur de båda tycks samarbeta så bra. Jag har faktiskt aldrig hört talas om några större schismer gällande våldsutövandet.
Det du beskriver är ju principen om att: mina fienders fiender är mina vänner. Nu vägrar jag påstå att Öijer skulle låta sig anamma sådana primitiva tankemönster, det respekterar jag honom alldeles för mycket för.
Jag har nämligen låtit bygga en mycket stilig tron varpå jag låter honom sitta. he he
M: Jag kan inte sia om sådana saker.Det går bara inte.
Hurvida den skulle splittras i en militant och en pacifistisk riktning är ointressant i den här frågan.
Jag är inte helt säker på att din och Hans syn på primitivt tankemönster är samma.
Henrik, jag tyckte det var kul att Daniel Sjölin ställde frågor om Gud, Kärleken, Tiden, Döden, och så vidare. Öijer verkade road över det, verkade tycka att det var både absurt och lite kul att få såna frågor och prata kring dem. Och visst, det var, som du säger, en mer lättsam hållning från hans sida, som känns befriande.
anonym/M:
Visst, jag tror också att det inom dagens frihetlig vänster finns en massa "konforma, våldsfixerade, uteslutande, självuppskattande, ovilliga att förstå annat den den egna ståndpunkten", som du säger. Naturligtvis.
Jag tror också att det är själva deras motstånd mot samhällsetablissemanget som Öijer sympatiserar med, som Henrik säger.
Det behöver väl inte vara ett "primitivt tankemönster", som du säger M, detta att lite grann känna att "mina fienders fiender är mina vänner". Nu minns jag inte att Öijer sa nånting om detta i Babel-intervjun direkt, men han uppskattar väl helt enkelt att det finns de som säger ifrån, när makten kör på.
Jag kommer att tänka på en sak som J Mascis i Dinosaur Jr sa för några år sen, angående fildelning: "Whatever Metallica is against, I am for". Det är ju ganska kul sagt, och på typ samma sätt kanske Öijer känner att dom som är emot den rådande politiska/ekonomiska samhällsutvecklingen, dom är han för, principiellt.
jag fann också intervjun med Öijer väldigt avslappnad. han såg lugn ut och lycklig. det gjorde mig glad.
uppläsningen i slutet var vit magi, så som han själv beskriver boken.
helt jävla magiskt.
fan vilken ynnest att leva nu och få se honom live. jag lever fortfarande på upplevelsen han gav 2002.
tack för din underbara blogg. jag har fått ta del av så mycket som jag aldrig skulle kunnat hitta själv.
härom veckan lade jag förresten vantarna på en förstahandsutgåva av c/o night. osprättad!!
ha det fint.
Skicka en kommentar