Bruno K. Öijer: djur- & naturvän

Bruno K. Öijer har allt oftare på senare tid uttalat sig om planetens kritiska tillstånd, med fokus på själva naturen. Öijer har naturligtvis alltid talat om att vi lever i "det sjuka öde landet", men från och med Det Förlorade Ordet (1995), ungefär, läggs fokus mer på naturen, moder jord, alltså inte bara på samhällslivets misär. Öijer värnar träden, skogen, miljön, på ett allt tydligare sätt, i böcker och intervjuer från mitten av 90-talet och framåt. Han pekar på den "rovdrift och våldtäkt av vår jord" som härjar.

I Det Förlorade Ordet kommer detta budskap främst till uttryck i "En Gång Blommade Trädet". I de fyra monologer som framförs i Från En Demons Båge (1997) talas det om att "det här våldsfixerade kalhygget som vi skapat täcker stora delar av jordens yta..."

Öijer säger här vidare att: "Genom all rovdrift, genom all våldtäkt på naturen, har vi samtidigt skändat vårt ursprung, brutit sönder vår egen inre jord. Vi är fyllda av vårt eget utlagda gift, fyllda av ett sorts surt regn..."

Kanske som ett led i ett återuppväcka vårt ursprung, återupprätta kontakten med naturen, väljer Öijer på senare tid att framträda tillsammans med djur - dels i Wahlström & Widstrands nya höstkatalog (där tillsammans med en målad varg), dels i dikter som förra bokens inledande rader om "den stora svarta fågeln" som sitter på hans axel. Och i boken Författarmiljöer i Stockholm (2002) fotograferas Öijer tillsammans med sin katt Måntuss av Ulla Montan. Länk här.

Ytterligare en bild från den foto-sessionen finns i Per Bäckströms avhandling om Öijers poesi. Fotografiet inscannat från boken:



Och så minns man Öijers svar till reportern Kristina Lindström i en intervju för tidningen ETC 1981. Lindström säger till Öijer att jakt brukar vara populärt hos hårdkokta författare: "Det kanske vore nåt?"

Öijer: "Nej, fy fan."

KYLAN - en film om Bruno K. Öijers Linköping

Jag har gjort en kortfilm, 10 min. lång, som jag kallar för KYLAN - Bruno K. Öijers Linköping. Som vanligt när man lägger upp filmer, videor på YouTube försämras bild- och ljudkvalitén extremt mycket, men originalfilen är över 300 MB så det finns nog inga alternativ.

Jag har aldrig varit i Linköping, men kom nyligen över gamla bilder på staden från mitten av 1900-talet, den tid då Bruno K. Öijer växte upp. Manuset bygger delvis på Olle Thörnvalls essäbok från 2002. Musiken valde jag bland annat utifrån vad Öijer lyssnade på som ung. 1972 var Öijer och såg Leonard Cohen i Stockholm och skrev en recension av konserten som publicerades i Guru Papers. En låt som Cohen spelade den kvällen '72 inleder den här kortfilmen.

Filmen speglar inte bara vad som hände med Linköping under 50-, 60- och 70-talen, utan även vad som hände med hela det svenska samhället. Men det fanns ett motstånd mot grävskoporna och politikerna bakom besluten, vilket symboliserades av kampen för Kungsträdgårdens tretton almar, 1971. Det finns också med i den här filmen.

En väv av elektricitet - Bruno K. Öijer på scen

Nu har jag lagt ut en Turné 2008-sida på Bruno K. Öijer-sajten. Ännu finns inga datum eller platser. Men man kan lyssna på en 2 minuter lång sekvens från en intervju där Öijer talar om hur han känner för att stå på scen.

Bruno K. Öijer och siouxindianen Black Elk

Nu har jag skrivit och lagt upp en artikel på min Bruno K. Öijer-sajt om Öijers förhållande till siouxindianen/medicinmannen Black Elk. Det är intressant att se influenser från Black Elk i dikten "En Gång Blommade Trädet", t.ex.

Artikeln finns att läsa här.

Bruno K. Öijer på turné i höst

Bruno K. Öijer kommer att ge sig ut på turné i höst, i samband med att den nya boken, Svart Som Silver, släpps i september. Turnéarrangören United Stage har dock inte gett några detaljer om när och var Öijer ska framträda.

Bruno K. Öijers humoristiska sida

Bruno K. Öijer är ingen gravallvarlig människa. Han är en man med humor. Här är några exempel på hur Öijers humoristiska sida tar sig uttryck i några intervjuer.

Intervju 24 september 1995:

Öijer: Då kör vi. Har du bandspelare?
Reportern: Ja. Kan du se om lampan lyser, att bandet rullar?
Öijer: Det är två lampor som lyser. Det ser ju jävligt tryggt ut. En som säger att det är OK, en annan att det inte är OK. (Skrattar.)

Intervju 8 mars 1996:
Reportern: [...] ibland spricker [Öijer] upp i ett torrt, hastigt skratt. T.ex. när jag delger honom en särskilt befängd textrad från ett av årets Melodifestivalbidrag.
- Låter som en klassiker, säger han muntert.

Intervju oktober 2001:
Reportern: Vi går ut genom hotellfoajén, förbi den larmande puben.
- Vad firar dom där inne? Att planeten finns kvar kanske, säger Bruno K. Öijer och drar snett på munnen.

Lyssna också på denna ljudfil från en intervju i Sveriges Radio, Lyrikmagasinet, 1999: Höger-klicka här och välj "Spara mål som..."

Reportern: Det här priset som du har fått, hur påverkar det dig? Är det att tappa dig på näring?
Öijer: En ros är en ros är en ros, sa Gertrude Stein. Ett pris är bara ett pris. I said that. (Skrattar.)

Bruno K. Öijer: Totalvägrare

Jag har nu uppdaterat sidan om Fotografier Av Undergångens Leende. Läs om det fängelsestraff som Bruno K. Öijer åkte på samma vår som boken utkom. Det straffet hindrade honom för övrigt från att medverka i tidskriften Guru Papers under en period. Jag har bl.a. också lagt upp en bild på den då 22-årige författaren, iklädd hatt.

80 överblivna dimmor & Öijers ambivalenta förhållande till "lärda" diktreferenser

I en intervju 2001 säger Öijer: "I Dimman Av Allt har jag tagit bort 80 färdiga dikter för att få fram den förtätade atmosfären."

Det är ganska många dikter, med tanke på att den färdiga diktsamlingen innehåller 53 dikter. 1984 talade Öijer om att han arbetade på en "Dödens Bok" som då skulle vara väldigt omfattande. Det kom aldrig någon "Dödens Bok", möjligen användes delar av materialet till Medan Giftet Verkar (1990). Dikten "Skisser Till Ett Av Dödens Tal" (den avslutande dikten i Medan Giftet Verkar) skrevs i alla fall 1984 eller däromkring, då den publicerades första gången i DN det året.




Hela den här intervjun kan läsas på BrunoK.se, finns under Artiklar. Öijer fortsätter med att säga att han "har skalat bort det som okunniga människor kallar för poesi" och nämner som alldeles särskilda hatobjekt dikter som "rabblar grekiska namn". Här måste jag dock kritisera Öijer för att generalisera för mycket. Alla dikter som rabblar grekiska namn är inte förkastliga. Vår allra störste diktare - historiskt sett - Gunnar Ekelöf har då och då "grekiska namn" med i sina dikter. Ekelöf är ju en förebild för Öijer, det tycker jag man kan ta för givet. Per Bäckström skriver en del om Öijers förhållande till - och även beroende av - Ekelöf i sin doktorsavhandling om Öijers poesi, från 2003. Jag har även själv berört släktskapet mellan Ekelöf och Öijer i en litteraturvetenskaplig D-uppsats, som skrevs 2002 (Döden är det enda intressanta. Ett tema i Gunnar Ekelöfs Vägvisare till underjorden och Bruno K. Öijers Dimman Av Allt).

Som jag nämnde i det här blogginlägget finns det även paralleller mellan titeln på Öijers kommande bok och en dikt ur en av Ekelöfs sista böcker. Öijer har också själv vid upprepade tillfällen, särskilt vid tiden för ovan nämnda intervju, liknat sig själv vid Hermes, från just den grekiska mytologin.

Öijers bästa dikt - enligt Öijer själv

I en intervju år 2001 avslöjar Bruno K. Öijer vilken som är hans bästa dikt - enligt honom själv. Öijer säger:

"Det bästa jag har skrivit är 'Besökare' ur Det Förlorade Ordet."

Personligen hade jag gissat att Öijers egen favoritdikt skulle var "Hängd", "En Gång Blommade Trädet", eller "Du Fick Aldrig Veta", eftersom han framfört dem oftare på senare år.

Det skulle vara intressant att göra en sammanställning av vilka dikter som är mest populära bland Öijers läsare. Det går bra att maila eller kommentera här på bloggen eller skriva i forumet (om det fungerar), så kanske ett resultat kan presenteras i framtiden.