Jag har gjort en kortfilm, 10 min. lång, som jag kallar för KYLAN - Bruno K. Öijers Linköping. Som vanligt när man lägger upp filmer, videor på YouTube försämras bild- och ljudkvalitén extremt mycket, men originalfilen är över 300 MB så det finns nog inga alternativ.
Jag har aldrig varit i Linköping, men kom nyligen över gamla bilder på staden från mitten av 1900-talet, den tid då Bruno K. Öijer växte upp. Manuset bygger delvis på Olle Thörnvalls essäbok från 2002. Musiken valde jag bland annat utifrån vad Öijer lyssnade på som ung. 1972 var Öijer och såg Leonard Cohen i Stockholm och skrev en recension av konserten som publicerades i Guru Papers. En låt som Cohen spelade den kvällen '72 inleder den här kortfilmen.
Filmen speglar inte bara vad som hände med Linköping under 50-, 60- och 70-talen, utan även vad som hände med hela det svenska samhället. Men det fanns ett motstånd mot grävskoporna och politikerna bakom besluten, vilket symboliserades av kampen för Kungsträdgårdens tretton almar, 1971. Det finns också med i den här filmen.
2 kommentarer:
Härlig film!
Redan när man i inledningen sakta glider fram genom den snötäckta allén förstår man att det kommer att bli en njutbar resa.
Tack!
Det är en allé i Linköping. Den fanns i alla fall då. Alla fotografier är från Linköping, förutom de rörliga bilderna (det är Stockholm).
Delvis är det en sorglig historia, men den är ju även vacker, i och med att Bruno K. Öijer reser sig ur askan och hans liv blir en framgångssaga. Därför passar Dylanlåten/texten bra också, i slutet, när Dylan sjunger om att bli "the champion of the world". Sen finns det ofta något stort och vackert i sorgen i sig, som Öijer säger: "Vår framtid beror på vår förmåga att kunna känna sorg över det som gått förlorat. Livet och samhällsutvecklingen kan ta ifrån dej allt, råna dej på allt men ingen kan ta dina minnen ifrån dej, ingen kan råna dej på din sorg."
Det var delvis den stämningen jag var ute efter när jag gjorde filmen. Tyvärr syns texten lite dåligt på YouTube; originalfilen är betydligt snyggare. Till nästa film får jag kanske satsa mer på inprat.
Skicka en kommentar