Igår, söndag den 23 november 2008, gav Bruno K. Öijer sin första föreställning i Stockholm på Svart Som Silver-turnén. Nån gång efter 19:30 gick han ut på Södra Teaterns stora scen. Det var fullsatt till sista plats. Det var en stämning i luften som sa att det här skulle bli någonting oerhört. Det blev en föreställning som inte går att jämföra med de tidigare jag varit på. Elektriciteten i atmosfären, kraften var av en helt annan art igår. Öijer brukar i intervjuer tala om att en bra måttstock för att veta när en dikt är bra, det är huruvida den gör ont, när man läser den. Ju mer ont den gör, desto bättre är den. Det här framträdandet på Södra Teatern gjorde ont på det sättet.
Öijer inledde med "vi lämnade varje fest..." från Dimman Av Allt och avslutade drygt två timmar senare med "Aldrig" från Svart Som Silver. Däremellan framfördes ett större antal dikter än under de uppträdanden jag varit på tidigare. Öijer var på sitt allra bästa humör, kändes det som, och gav sitt allt. Han var väldigt öppen och skämtsam mellan dikterna - mer så än tidigare, och det var en underbar kemi mellan honom och publiken.
Själva scenen här var också klart bättre än tidigare scener. Vackrare inramning, rent visuellt, med rök och konstnärlig, genomtänkt belysning. Perfekt akustik. Så det var passande att den här föreställningen filmades i sin helhet av SVT. Jag vet inte om den kommer att visas i sin helhet, men det kändes som att det här var en större produktion än bara ett par minuters inslag i nåt kulturprogram. Det var minst tre kameror på plats, så jag gissar att det blir det en "konsertfilm", förhoppningsvis också en DVD. Det finns ju definitivt en marknad för det, om man ser till det faktum att Svart Som Silver hade sålt mellan 10 000 - 13 000 exemplar i början av den här månaden, och att det ikväll är Augustprisutdelning, där Öijer är nominerad.
Dikten "Kläder" från Svart Som Silver var en av de nya dikter som framfördes igår, som jag inte hört förut live. Var det kanske första gången på den här turnén? Sammanlagt räknar jag till att hela 20 dikter från Svart Som Silver fanns med i kvällens setlist - vilket är ca fem stycken fler Svart Som Silver-dikter än vad som brukar finnas med i en setlist under en "normal" föreställning ute i landet.
Som Öijer nämnde backstage i Gävle - Stockhom och Södra Teatern kommer att bli något helt annat, och det blev det verkligen. Det är här på hemmaplan Öijer är som allra bäst. Responsen som de nya dikterna "Så Få" ("If they move, kill 'em!!") och "Här Utanför" (dikten om grässtråna som gift sig) fick var helt enorm. Dikterna framfördes och emottogs med en otrolig laddning. Innan turnén började värjde sig Öijer lite mot förväntningarna, och menade att han "kan inte hålla Bergspredikan varje dag, kan inte gå på vattnet hur många gånger som helst". Men nu när 12 av 20 föreställningar har genomförts kan man konstatera att Öijer blir bara bättre och bättre.
19 kommentarer:
Jag var också där och kan inte annat än att hålla med om att det var en laddning i luften. Nu har jag inte sett honom tidigare (även om jag drömt om det sen 2002 när jag läste trilogin för första gången) så jag har inte samma möjlighet att avgöra, men nog var det något speciellt.
Äh, PO Enquist fick augustpriset igen...
Kul att just den här föreställningen blev din första, med tanke på att den var så massiv.
Ja, ett tråkigt val, PO Enquist. Men jag tror inte att det rör Öijer i ryggen, så att säga. Han är nog lika glad ändå.
Jag var på den andra föreställningen på Södra teatern i måndags kväll. Och vilken föreställning det var! Öijer var verkligen i trance under läsningarna. Han påminde om en shaman från en annan tid och plats.
Roligt att se Öijers underfundiga humor blixtra till då och då.
Allra starkast respons fick nog avlslutande "Aldrig". Men under hela kvällen hade Öijer publiken i sin hand.
Jag går vanligen på musikkonserter men kan ärligt säga att jag inte saknade musiken denna kväll. Det förlorade ordet är sannerligen återfunnet!
härligt att läsa om stockholms-uppläsningen. jag ska själv se/höra öijer i malmö den 5 december. som jag har längtat! (har sett honom 4-5 ggr tidigare genom åren, han var fenomenal varenda gång).
och augustpriset, ja gäsp! enquist är värd ett pris, visst, men nu var det ju öppet mål liksom för att ge POESIN ett lika äl värt pris. det borde döpas om till "sm i prosa".
Jag var också där i söndags, och det var verkligen helt fantastiskt, inte bara Öijer utan också stämningen. Så mycket kärlek i lokalen, man kunde nästan ta på den.
Jag har sett honom en gång förut. På Kapsylen i Sthlm, det var åtminstone 24 år sedan. Det blev ett minne för livet, och det blev det den här gången också.
En rolig grej, nu hade jag med mig min äldsta dotter, som inte ens var påtänkt förra gången (då jag var i hennes ålder) och hon var minst lika tagen som jag.
AnnaX - Ja, det är fascinerande med stämningar, hur de kan variera, och hur påtagligt de kan kännas, som du säger. Det var väldigt många positiva vibrationer i byggnaden den kvällen. Öijers hustru, konstnären Maya Eizin Öijer, var också där, såg jag, och överhuvudtaget var det många goda energier i luften. Det finns ju de som menar att (kollektiv) meditation i princip kan skapa världsfred, genom de harmoniska stämningar som genereras.
Mikael - jag håller med dig. Varför gick de på den tråkiga linjen och gav priset till en roman, och till en person som redan fått priset för inte så länge sen? Kan det vara så att de gav det till honom bara för att de visste att han skulle vara på plats på festen och ta emot priset och bli glad? Medan Öijer bojkottade spektaklet (han stod på sin egen scen istället). Juryn kanske är rädda om sitt eget anseende. Det ser bättre ut för dem om pristagaren är där och tar emot priset, och visar att han/hon tycker att det hela är stort.
Jonas - angående den andra föreställningen, som du var på, så är det ju fascinerande att Öijer gör en lika mästerlig insats kvällen efter den "bästa föreställningen", som jag kallade söndagsframträdandet. Man föreställer sig att det krävs återhämtning och behov av att ladda om, men å andra sidan kanske han hittar ett så kallat flow, flöde, när han uppträder så här flera kvällar på rad.
Jag tyckte att han höll en perfekt balansgång mellan allvar och humor. Det behövs både och, och Öijer har ju egentligen aldrig varit främmande för att vara en slags trickstergestalt, en joker i leken. Det finns en schablonbild av att han skulle vara dyster och enbart mörk, men det är bara ena sidan av myntet. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att han är så pass allvarlig som han är, och "ger människan sitt allvar tillbaka", som han sa en gång.
Var också där i söndags.
Det var fullständigt magiskt och omtumlande. När jag gick ut ur lokalen hade jag en känsla av eufori, samtidigt som jag kände sorg över att det var över, ville aldrig att det skulle ta slut.
Enligt uppgift från killen i biljettkassan så var Öijer på plats för att ta emot ett ev Augustpris men skyndade sig sedan tillbaka till Södran.
Det spelar väl mindre roll. Nu börjar små minnesfragment återvända och jag kan bara tacka min lyckliga stjärna att jag, trots att väderguderna gjorde vad de kunde för att mota bort mig i måndags, fick privilegiet att se Öijer "live".
Intensiteten var inget jag någonsin sett på en scen tidigare. Det tycks som om Öijer nästan bokstavligt åkallar sin musa inför varje dikt och sedan tackar henne efter varje läsning med sitt karaktäristiska "yeah" och den knutna näven.
Kanske skulle man gå en kväll till, i december, bara för att se hur turnén utvecklar sig... ´Det skulle vara en god julklapp så god som någon.
Jag var där i måndags.
Det var makalöst.
Efteråt var min första tanke
att han är landets bästa sångare.
MH
Ja, Jonas, han körde sitt karaktäristiska "yeah" och den knutna näven efter i princip varje dikt, men "alright!" sa han knappt nån gång under Stockholmsföreställningen. I Gävle, t.ex., var han tvungen att utropa "alright!" efter nästan varje dikt, för att publiken skulle förstå att den var klar. Efter en dikt, "Incest", fattade de (publiken) ändå inte att dikten var klar, så Öijer var tvungen att även ropa: "Tack allihopa!" innan de började applådera. Publiken i Stockholm verkade vara mycket mer förtrogen med dikterna, applåderna kom dundrande på störten efter sista ordet i varje dikt.
Men därmed inte sagt att jag tycker att Öijer ska hålla sig till Stockholm. Jag tycker att det är jättebra att han har rest runt så här och besökt alla sorters orter, och även Norrland verkar ju nu få ta del av Svart Som Silver-turnén nästa år, om det blir som Öijer sa i Gävle. Det är helt rätt av honom att åka Sverige runt och inte bara ge föreställningar för "de redan frälsta" i huvudstaden, även om det alltså är dessa senare framträdanden som verkligen får taket att lyfta.
Idag fyller han förresten 57 år.
Ville bara passa på att tacka Per Erik för en underbar hemsida. Det ligger förstås många timmars slit bakom detta. Men det uppskattas storligen ska du veta. Tack!
"Keep on keeping on" som Dylan sjöng!
Jag måste bara ställa frågan. Efter fyra starka framträdanden på Södra teatern så borde en recension i DN, SvD, AB och Expressen var en självklarhet. Men var är Stockholms-resensionerna i pressen???
Undrar jag också Jonas, blev han ointressant när han inte fick Augustpriset? Jag menar han har ju fått massa uppmärksamhet tidigare så varför inte nu?
Jaja. Så viktigt är det kanske inte. Recensioner är ju ofta skit (men kan hända bra publicitet).
Tack själv, Jonas. Kul att du och andra kommer hit och skriver om era tankar och intryck också. Nästa stora grej/uppdatering som kommer på hemsidan är den intervju med Öijer som jag blivit lovad. Jag har skickat frågor.
Ja, det är en bra fråga, Jonas och Simon - varför Stockholmstidningarna inte skrivit något om de fyra Södra Teatern-föreställningarna. När Svart Som Silver-turnén pågick runt om i landet 20 okt - 14 nov var det recensioner dagen efter varje föreställning i de olika landsortstidningarna. Men överlag måste man ju ändå konstatera att Öijer fått minst dubbelt så mycket press i år, för Svart Som Silver, som han fick 2001, när Dimman Av Allt kom. Men det var väl i och för sig självvalt då också, att han höll låg profil på den tiden och valde att inte ställa upp på så mycket. Nu är det en mer öppen, avslappnad attityd till media från Öijers sida, och det tycker jag är coolt.
Roligt, ser fram emot intervjun med Öijer, som du säger är mer öppen mot media än någonsin förr.
Plåster på våra mediala sår får väl ändå SVT:s inspelning av första Södra teatern-framträdandet vara. Undrar om de planerar att sända det kring jul?
Enligt uppgift filmades även sista Södra teatern-framträdandet. Intressant!
Ser fram emot intervjun och alla andra uppdateringar du gör på sidan. Tack!
Åh, blir det en gott- och blandatpåse tro? Hoppas de inte klipper ner det för mycket.
"Efter en dikt, "Incest", fattade de (publiken) ändå inte att dikten var klar, så Öijer var tvungen att även ropa: "Tack allihopa!" innan de började applådera."
Ja, men det var den forsta dikten for kvallen, sa det var inte sa jalva konstigt? De flesta hade formodligen inte sett honom forut och var omedvetna om att hans engelska interjektioner ar synonymt med punkt. Efter det fick han de applader han fortjande, varken mer eller mindre.
Sen sa forstar jag inte varfor han envisas med att ideligen lagga sig med engelska ord.
Skicka en kommentar