Bruno K. Öijer vann idag "Stora Läsarpriset 2008" i kategorin "Årets diktsamling" (Svart Som Silver). Det är Bokcirklar.se som delar ut priset; sajtens besökare har röstat fram vinnarna. Prisutdelning sker lördagen den 14 mars kl. 15:00 på Akademibokhandeln i Stockholm, Götgatan 78. Men jag vet ingenting om huruvida Öijer ska medverka personligen eller ej. (Priset delas ut i sju olika kategorier, bl.a. "Årets roman".)
Ett par andra saker:
Skådespelerskan Marie Göranzon, som spelat huvudroller i Lars Norén-dramer och Fröken Julie i Ingmar Bergmans uppsättning, säger i Linköpingstidningen Östgöta Correspondenten:
"Jag läste Bruno K Öijers senaste diktsamling, den är helt enorm! Det är Tranströmerklass på den. Jag hade uppdraget att dela ut Augustpriset i november, och jag trodde att han skulle få det. Då hade jag planerat att prata östgötska med honom, ha ha. Men det blev ju PO Enqvist som fick det. Han är också bra, men det var lite synd."
För en månad sen var det Horace Engdahl som berättade i en intervju att han då läste Svart Som Silver. Och var man på Öijers föreställningar på Södra Teatern i november/december 2008 kunde man se flera så kallade kulturpersonligheter i publiken.
På baksidan av Öijers Trilogin citerar förlaget en recensent från DN som talar om Öijer som "hela svenska folkets poet", och det verkar alltså vara en beskrivning som blir alltmer sann. Enligt Öijer själv har den senaste boken nått ut till människor som "aldrig tidigare öppnat en bok", och dessutom då till personer inom svensk kulturelit, om man nu ska använda ett sånt ord.
Någon hörde av sig och frågade om det inte finns fler brev skrivna av Öijer till sin förläggare i början av 80-talet, förutom de två som jag lade ut häromdagen (senaste uppdateringen på förstasidan på BrunoK.se). Det finns ett till från 1973, men det är svårt att scanna in just den boken; bildkvalitén blir suddig. Men jag kan citera några rader ur det brevet här istället. Så här skrev en ung Bruno K. Öijer till förläggare Per Gedin för 35 år och 5 månader sen:
"[Fotografier Av Undergångens Leende] är en samling om ögats fotografiska betydelse som en källa till vår frihet i de mest låsta situationer. Friheten att se & uppleva utan kedjor har alltid avspeglats i mitt språk [...] De poetiska bokstäverna måste förändras. De accepterar inga handklovar eller restriktioner från den etablerade generationens sida. Allt förändras & vi är tvingade att lära oss att SE på nytt. I varje sekund.
hjärtliga hälsningar
Bruno K. Öijer"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar