Nyinsatt föreställning av Bruno K. Öijer i min hemstad Gävle, på Gävle Konserthus, torsdag den 13 november kl. 20:00. Biljetter finns på ticnet.se. Mycket glädjande överraskning för många skulle jag tro, eftersom i princip alla de andra föreställningarna äger rum i södra Sverige. Nu kan fler se Svart Som Silver-turnén.
Ett mindre antal personer har hört av sig till mig och uttryckt att de tycker att biljettpriset för Bruno K. Öijers höstturné är för högt. Personligen håller jag inte med om det, jag tycker inte att 325 kr är dyrt om man jämför med vad andra artister tar för priser. Min mamma var på Ulf Lundell-konsert häromveckan, det kostade 475 kr. Leonard Cohen spelar i Göteborg och Stockholm den här månaden, pris: 695 kr. Jag läste nyligen att en etablerad svensk stå-upp-komiker tar uppåt 40 000 kr för ett företagsgig på 30 minuter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hallå! 325 kr = nästan ingenting i dessa sammanhang. På en Dylankonsert för 400 - 900 får man en hel show med oerhört förtätad stämning av en världsstjärna. Så länge Öijer som är en svensk stjärna, inte tar mer betalt än Dylan är det svårt att se något som helst problem i detta. Man snålheten bedrar som bekant visheten.
Alla behöver pengar och Öijer behöver rimligtvis medel att leva för medan han skriver (under resten av året förmodar jag...?). Hans protest mot kommersialiseringen och kommersen i samhället är egentligen bara en av många bottnar i hans texter (gudskelov). Även om den vore huvudsaken i hans skrivande är det närmast barnsligt att tycka att han av den orsaken har nån sorts skyldighet att göra större antal turnéframträdanden med lägre biljettpris. I hans ålder är det inte säkert att man orkar med ett omfattande flängande i byarna för nå grupper som inte ens är så motiverade att de vill lägga ut 325. Beloppet är också som påpekats försumbart med tanke på vad folk kastar ut pengar på för löjliga saker som egentligen bara tröttar sinnena. Det är ju det förytligandet som är skadligt, inte att en konstnär tar betalt!
Jag har alltid berörts illa av att Öijer i sin möjligen fattiga(?) ungdom kastade ut stipendiepengarna på tunnelbanan. Dom kunde han behövt själv. Men den typen av gester tillhör den barnsliga rebelltiden. Att den är över märks inte minst på hans texter som numera kan läsas över alla gränser.
Alla Öijerframträdanden jag sett har varit prisvärda och har känts helt rätt med en publik som inte bölar, röker och beställer in öl medan en stackars poet försöker frammana sin innersta existens utan att få ett öre för det som på "poetry slam" eller "poetry gangbang". (Även om dessa något vulgära evenemang har ett egenvärde för den sociala terapi de erbjuder). Om man betalar lite uppskattar man nämligen ett framträdande mer och anstränger sig för att förstå eller som i Öijers fall - uppleva något starkt. Tack för ordet... / Bo L
Skicka en kommentar