Photo: Bruno K. Öijer

I boken Maya Eizin Öijer, som gavs ut av Konsthallen - Bohusläns museum år 2004 finns på s. 99 det här fotografiet, som Bruno K. Öijer har tagit av Maya Eizin Öijer. Jag har scannat in det från boken och kan rekommendera alla att antingen låna eller köpa den här boken, som dokumenterar Maya Eizin Öijers konstnärliga produktion från 1970-talet och framåt, till 2004.

Den innehåller också en text ("Minnesskogen") skriven av Bruno K. Öijer, som inte finns med i någon diktsamling. Den har jag lagt in på BrunoK.se, på den här sidan, om övriga verk. Klicka på verket "Minnesskogen", från 2002, för att läsa dikten.

Turnéplan för Bruno K. Öijer, hösten 2008

Nu är turnéplanen klar och den publicerades idag av TT och finns också på United Stages hemsida, och på BrunoK.se, här.

Jag har själv beställt biljetter till framträdandena i Västerås och Stockholm (första kvällen). Öijer ger fyra föreställningar, fyra kvällar i rad på Södra teatern i Stockholm i slutet av november, och de föreställningarna är nog de som kommer att säljas ut snabbast.

Lite konstigt att sånt stort fokus läggs på södra Sverige, medan städer som Uppsala och Gävle inte ingår i turnéen. Men när Öijer turnérade med Dimman Av Allt, 2001, besökte han först de stora städerna, och återkom sen efter en paus till norra Sverige i början av 2002, på en exklusiv Norrlandsturné (som jag tyvärr missade). Det kanske blir något liknande i början av 2009. Det här är väl för övrigt Öijers längsta, största turné på mycket länge - hela 17 datum.

Den laglösa fantasin till makten! + ny version av KYLAN - Bruno K. Öijers Linköping

Jag har lagt ut en kortfilm om Bruno K. Öijers framträdande på poesiuppläsningen i Riksdagshuset den 26 maj 1974. Klicka här för att se den: Den laglösa fantasin till makten!

Sen har jag även lagt ut en reviderad, förbättrad version av filmen KYLAN - Bruno K. Öijers Linköping. Jag får be om ursäkt dels för den dåliga första versionen (textpartierna var närmast oläsliga), dels för att du som skrev en kommentar till filmen nu fick denna kommentar raderad, i och med att jag raderade den filmfilen. Jag har satt ihop en ny version, som även innehåller fler ljudkommentarer från Öijer själv. Jag hittade på min dator ytterligare en ljudfil från en intervju med Öijer gjord 1999 (Sveriges Radios Lyrikmagasinet), och detta parti innehåller några fler kommentarer från Öijer om just Linköping och barndomen, om husen som revs. HÄR ÄR DEN NYA VERSIONEN AV FILMEN.

Ändrat utgivningsdatum för Svart Som Silver

Det verkar som att Bruno K. Öijers nya bok Svart Som Silver kommer ut den 18 september, inte den 25 september, som tidigare angetts. Det är förlaget, W&W, som på den här sidan uppger 18/9 som utgivningsdatum.

Bruno K. Öijer gillar tåg

Efter kortfilmer om Bruno K. Öijers Linköping, Öijers Uppsalabostad på 70-talet, stipendieutkastningen 1975 och Öijers koppling till Oden kommer här en något mindre pretentiös film. 5 minuter om tågtemat i Öijers diktning. Klicka här för att se filmen.

Jag har valt att inte ta med vissa aspekter av tågtemat hos Öijer, sånt som är för privat. Det har jag inte tagit med i filmen. Det låter kanske kryptiskt, men det finns omskrivet i Thörnvalls essäbok Det svarta puzzlet, och även i Börjlinds Nya tider, nya änglar, har jag för mig. Jag tycker att det är viktigt att man - om man ska göra filmer så här om Öijer, t.ex. - håller dem på ett plan som inte kränker någons integritet. D.v.s. filmerna måste hållas på rätt nivå och inte bli för privata eller inkräktande. Att jag gjorde en film om en gammal Uppsala-bostad som Öijer hade i början av 70-talet tycker jag är okej, eftersom det var så länge sen han bodde där. Linköpingfilmen, för att ta ett annat exempel, blir aldrig sentimental eller för privat, och överhuvudtaget tycker jag att jag håller mig på rätt sida gränsen, med alla de här filmerna.

Förutom då när det gäller att sno material från olika håll och kanter, det har jag gjort mig skyldig till. Men vi lever ju i en postmodern tid där konstnärer av olika slags återanvänder material från andra, från annat håll; lägger till, omformar, lånar, omvandlar, och så vidare. Till och med skivbolagen tycker att det är okej att "deras" musik används i olika sammanhang på Internet utan ekonomiska ersättningskrav nuförtiden. Jag använde Velvet Undergrounds "Heroin" till en promovideo för Öijers kommande bok Svart Som Silver (se förgående blogginlägg). Jag lade upp videon på YouTube och fick ett mail från dem där de skriver att Universal Music Group har gjort ett copyright claim på låten (som de alltså äger), men att de accepterar att jag använder den, och de låter videon (med den ackompanjerande Velvet-låten) få ligga kvar. Schysst attityd!

Tre stycken promovideor för Svart Som Silver, Bruno K. Öijers kommande bok

Bruno K. Öijer är rockpoeten framför alla andra, alltså förtjänar den kommande boken Svart Som Silver några promovideor, tycker jag. Jag har satt ihop tre stycken, som finns på Svart Som Silver-sidan på BrunoK.se.

En av låtarna, som ackompanjerar promovideo #3, lyssnade Öijer helt säkert på själv, som ung. De andra vet jag inte om han gillar, men jag tycker de passar.

Bokförlagen satsar ju inte särskilt mycket på sina kvalitetsförfattare nuförtiden. Förmodligen kommer inte Wahlström & Widstrand att lägga all sin kraft på att marknadsföra Svart Som Silver, men jag hoppas att jag har fel. Det hela beror ju naturligtvis också på vad Öijer själv vill. I en intervju med tidskriften Svensk Bokhandel, från 2001, svarar Bruno K. Öijer på frågan "Varför vill du inte synas [i media]?":

BKÖ: "Det handlar om kvalitet. Jag säger ja till det jag kan acceptera. Det är ändå en hel del. Det här är ingen attityd jag anstränger mig för att upprätthålla, jag gör det som är naturligt. Det handlar om en civilisationskritik, om att jag på ett psykologiskt och filosofiskt plan redan som barn slöt ett avtal med mig själv och ställde mig utanför."

Här är den nya, förbättrade versionen av kortfilmen BRUNO K. ÖIJER SOM ODEN

Nu har jag lagt ut en ny, förbättrad version av kortfilmen BRUNO K. ÖIJER SOM ODEN. Finns att se här.

Jag lade igår ut en sämre version, med småfel här och där. Nu är de felen korrigerade, och bilden är större.

För övrigt fick jag ett mail förra veckan om att detaljerna kring Bruno K. Öijers höstturné skulle komma denna vecka, men nu är ju veckan snart över, så vi får vänta ytterligare.

Ny Bruno K. Öijer-film på fredag den trettonde

Om ett par dagar kommer jag att lägga ut en ny kortfilm, med titeln BRUNO K. ÖIJER SOM ODEN. Den kommer förmodligen att finnas på BrunoK.se på fredag den trettonde. Ambitionen är att lägga ut så mycket material som möjligt fram till september, då den nya boken kommer.

1975: Stipendieutkastning & Bob Dylan

Tanken var att göra en kortfilm om Guru Papers - tidskriften som Bruno K. Öijer (m.fl.) utarbetade i mitten av 1970-talet. Men av olika anledningar får det projektet vänta, och istället har jag satt ihop en kortfilm (10 min.) om ett speciellt år i Bruno K. Öijers författarliv, nämligen 1975.

Det var det året som den kända stipendieutkastningen ägde rum, och det var '75 som Öijer gav ut en bok med Bob Dylan-översättningar som han och Eric Fylkeson gjort. Boken blev sedermera sågad, och jag har också läst någonstans att Öijer blev stämd av Dylan. Vet inte om det stämmer. Jag tycker personligen att översättningarna (som ligger originaltexterna väldigt nära) är mycket bra, och Öijer har i senare intervjuer uttryckt att han är nöjd med dem. Hur som helst - HÄR ÄR FILMEN.

Bruno K. Öijer och politik

När Bruno K. Öijer uppträdde på Orionteatern i Stockholm i slutet av mars 2002 höll han ett försvarstal för "de unga människor som protesterar mot orättvisorna i världen", men som blir kallade för "ligister" och "terrorister" – alltmedan "ordningsmakten skjuter skarpt" och "idiotins fallskärmar växer sig så stora att de skymmer solen… vår inre sol skyms av maktens arrogans".

"Det har blivit kallt i det här landet", sa Bruno K. Öijer. 

Annars har Öijer inte haft för vana att uttrycka sig direkt politiskt de senaste decennierna. Han har stått över det här samhällets och den här tidens debatter och sakfrågor, liksom de stora författarna oftast gör. De talar på en djupare nivå och använder ett språk för alla tider.

När Öijer intervjuades av Rolf Börjlind i augusti 1975 förklarade han varför politik inte är det ämne som primärt sysselsätter honom: "Jag har inte hittat något ekonomiskt system nånstans, som har kunnat utplåna den centrala känslan hos människan att: vafan är jag här för, vad lever jag för, jag skiter i allt – den känslan har alltid funnits, och kommer alltid att finnas. Jag tror inte på att offra en massa människor för att nå ett mål. Jag tror inte på några 5-årsplaner."

Den viktigaste frågan – rent "politiskt" – för Öijer verkar vara motståndet mot att bli utnyttjad av andra: "Där kan man möjligtvis snacka om nån slags anarkistisk politik, om arbetarråd som tar över produktionen i kooperativ och får sin egen vinst."

Men att skriva för arbetarna, för arbetarnas sak, har aldrig intresserat Bruno K. Öijer, som menar att varje enskild individs befrielse är hennes egen sak och ansvar: "Jag har ingenting att lära dom [arbetarna]. Om deras arbete eller deras kamp. Inte det minsta. Det kan dom själva."

Det Bruno K. Öijer alltid har värnat mest är individen, den ensamma människans eget liv, som ingen annan har rätt att förnedra. Därför är Öijer inte en som skriver om eller för "folket". Att stämplas som "jobbare", eller "svensk", är "förnedran", menade Öijer i en intervju i februari 1984. 

Outtröttligt betonade han även då detta: att inte vara slav. När många andra jobbar för yttre social befrielse kämpar Bruno K. Öijer för den inre befrielsen. Man kan koppla det till något som Doris Lessing skriver i sin bok med den öijerskt klingande titeln Instruktion för nedstigning i helvetet. Inledningsvis anger hon bokens motto: 

"Berättelse från den inre rymden, ty inåt är den enda väg som finns att gå."