Bruno K. Öijer var gästartist när Thåström uppträdde i Sporthallen i Öijers barndomsstad Linköping fredag den 12 februari 2010. Thåström presenterade Öijer med orden:
"Sveriges nu enda levande geni... Bruno K. Öijer!"
Enligt uppgifter framförde Öijer dikten "TERROR, du tar min hand...", från boken Giljotin (1981). Den här dikten framfördes aldrig under den senaste Svart Som Silver-turnén, och utgör en ganska stark kontrast till de dikter Öijer framfört live på senare tid - med vissa undantag. "Två Tomma Händer" (från Giljotin) har till exempel framförts live 2008-2009, en dikt med något av samma tonläge som "TERROR...".
"TERROR..." finns också med på skivan Skugga Kommer, och jag har sen tidigare lagt ut ett videoklipp från 1986 där Öijer diskuterar dikten och dess konstanta upprepningar av ordet "terror". Klicka här för att se det inslaget. Där beklagar sig Öijer över att dikten upprepar ordet "terror" hela 120 gånger.
Uppgifterna om att Öijer framförde dikten "TERROR, du tar min hand..." igår kväll är inte 100% säkra, men nästintill. Öijers gästframträdande ska ha ägt rum som ett första extranummer efter 16 Thåström-låtar.
UPDATE 16/2 2010:
Nu är det bekräftat att Öijer framförde "Besökare" och "TERROR", och videolänkar finns från och med idag på BrunoK.se.
lördag 13 februari 2010
måndag 8 februari 2010
"Vill rädda kattungarna från kitschen"
"Vill rädda kattungarna från kitschen" - klicka på länken för att läsa en intervju med Maya Eizin Öijer från den 6 februari 2010, i Folkbladet.
lördag 16 januari 2010
Intervju med Maya Eizin Öijer i Sydsvenskan - foto av Bruno K. Öijer
Sydsvenskan intervjuade Maya Eizin Öijer i början av den här månaden. Bruno K. Öijer nämns också i artikeln, och fotot som används i anslutning till texten har tagits av Bruno K. Öijer.
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att läsa.
tisdag 12 januari 2010
Anders Olsson, ledamot i Svenska Akademien, uttalar sig om Öijers nej, 10/1 2010
Poeten och litteraturprofessorn Anders Olsson, som sedan 2008 är ledamot i Svenska Akademien, intervjuas av TT Spektra 11 januari 2010 angående de stora svenska poeternas nej till att skriva bröllopsdikt till kronprinsessan Victoria. Från intervjun:
"[Anders Olsson] tror inte att poeternas upprördhet enbart handlar om beröringsskräck inför kungahuset.
– Poesin är hårt trängd i vårt samhälle. Poeterna är vana vid att bygga upp sina författarskap helt utifrån sina egna premisser. Att få ett uppdrag utifrån är väldigt främmande känslomässigt, man kan inte tänka sig författandet i någons tjänst över huvud taget. Det är som Gunnar Ekelöf skrev: ”Non serviam” – jag tjänar icke.
Han poängterar att de flesta poeter skriver i ensamhet, utan förväntningar på att fler än kanske tio eller hundra personer ska läsa vad de skrivit. Poesin står inte högt i kurs i det offentliga rummet och har blivit en alltmer marginaliserad konstform. En del, som Bruno K. Öijer, har visserligen haft publika framgångar, men ser sig ändå som outsiders.
Anders Olsson är inte säker på att han själv skulle ha tackat nej till uppdraget att skriva kärleksdikter till prinsessbröllopet – men tycker att debatten har varit uppfriskande.
– Jag tror att få är medvetna om poesins ställning i dag i samhället, att den är så hotad och att den representerar en annan kraft. Det är bra att man är så passionerad, för det vittnar om att poesin inte är död och att den heller inte kommer att dö."
"[Anders Olsson] tror inte att poeternas upprördhet enbart handlar om beröringsskräck inför kungahuset.
– Poesin är hårt trängd i vårt samhälle. Poeterna är vana vid att bygga upp sina författarskap helt utifrån sina egna premisser. Att få ett uppdrag utifrån är väldigt främmande känslomässigt, man kan inte tänka sig författandet i någons tjänst över huvud taget. Det är som Gunnar Ekelöf skrev: ”Non serviam” – jag tjänar icke.
Han poängterar att de flesta poeter skriver i ensamhet, utan förväntningar på att fler än kanske tio eller hundra personer ska läsa vad de skrivit. Poesin står inte högt i kurs i det offentliga rummet och har blivit en alltmer marginaliserad konstform. En del, som Bruno K. Öijer, har visserligen haft publika framgångar, men ser sig ändå som outsiders.
Anders Olsson är inte säker på att han själv skulle ha tackat nej till uppdraget att skriva kärleksdikter till prinsessbröllopet – men tycker att debatten har varit uppfriskande.
– Jag tror att få är medvetna om poesins ställning i dag i samhället, att den är så hotad och att den representerar en annan kraft. Det är bra att man är så passionerad, för det vittnar om att poesin inte är död och att den heller inte kommer att dö."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
